Svart skär sig stråken

genom ängderna grå

grön skymtar tråden

fast visar sig blå

Men ta den och dra den

och se vart den bär

se dörren där öppnas

den visar en värld

En värld utav speglar

där djupen ej bottnar

där blänker och skänker

en bild av en stig

En stig upp mot solen

en krans utav ljus

en stråle att gå på

en andning ett sus