| När elden nås |
| och glöden pyr |
| en slinga stiger vit och skir |
| Men mesta drar |
| mot inre deltor |
| att lämna lasten på sin plats |
| En del når centrum |
| för nöjdens ängder |
| fast mycken sörja lämnas kvar |
| Som samlas sparas |
| svärtar sotar |
| långsam nedgång startar upp |
| Vit och stavlik |
| änden dämpad |
| lindrar kanske lite grann |
| Som lätt och tung |
| i fång om tjugo |
| ibland det finns med tio i |
| Ger lugn för nuet |
| kostar sen mycket |
| borde helt enkelt låta bli |
Copyright Pär Bäckström |